egen blogg!

Wow. En alldeles egen blogg. Jag är mållös. Det här är stort.

Så. Fire, away then! Om du nu har skapat en alldeles egen plats i cyberspejs ärdet väl lika bra att använda den. Absolut! Min pappa och min lillebror sitter och tittar på King Kong, med den där blonda tjejen, Naomi Watts och den där stora apan. Jag tror att hon precis uttjöt det fantastiska skrik som troligen var hennes största insats i denna filmupplevelse. Det väckte i alla fall pappa, vilket var bra, för lillebror kan inte läsa textraderna än.
Där sitter de, och här sitter jag. Bläddrar mig fram mellan olika länkar från Brudens fantastiska blogg. Ser att det inte är så komplicerat som det ser ut. Än.

Egentligen borde jag öva på en monolog ur "Frieriet" av Nikolaj Gogol. Jag ska söka folkhögskola på måndag. Fast jag vet inte om jag vill gå på en folkhögskola. Jag läste ett seriealbum på biblioteket, Johanna, hette det, om en tjej som träffade sin första tjej på en folkhögskola. Kanske för den sakens skull vore det kul. Ha! Jag tala som Yoda börjar.
Folkhögskolor fyra jag söka ska i maj. Redan sökt scenskolorna de stora har jag alla. Malmö, göteborg, Luleå och Stockholm. Men varför spelar man teater, egentligen? (läs: varför spelar jag teater..) Är det för att få bekräftelse? För alla applåder? Nej, jag vill inte att det ska vara så. Jag vill ge publiken något. Något roligt, något sorgligt, men allra helst något att tänka på. För även om jag ibland tänker alldeles alldeles för mycket och virrar bort mig helt i mina egna irrgångar, så är det ändå något fantastiskt vi blivit utrustade med, tanken...

Har flera kompisar som ska söka också på måndag. Och sen ska vi till Göteborg. Hoppas att jag kan få skjuts. Borde verkligen skaffa körkort. Det verkar inte så svårt, men man måste visst öva lite också och sånt tar ju tid. Och tid är en svår sak. Den försvinner så lätt. Ibland på att sitta och tänka på allt man borde göra. Eller skriva listor över det.

Jag har varit olyckligt förälskad i en tjej en längre tid. En tjej känns så fel att säga. En...jag vet inte. Ett par ögon, grönglittrande ögon. Hon är tillsammans med en annan tjej, sen ett år tillbaka. Jag läste i Mian Lodalens bok att inga flatförhållenden håller mer än tre år, så jag hoppas på det. Usch, det känns så hemskt, jag vill dem inget illa. De är fina, underbara människor. Jag är en sparris, en förvirrad sparris på kanten av något som ska bli mitt vuxna liv. Jag bad de tindrande ögonen om hjälp, men drunknade istället i dem. Jag hoppas att hon inte märkt nåt.

Jag har aldrig varit i ett förhållande med en tjej, inte med en kille heller. Jag hoppas att jag nån gång, inom en inte alltför lång framtid ska kunna skriva om min första kärlek här. Det blir säkert fint.

Sov Gott!