regn, grått ,regn, grått

Det ösregnar. Eller, egentligen är det mer ett stadigt duggande. Små runda droppar faller och faller från den intet ljusnande himlen. Vädret har anpassat sig efter mitt humör.

Jag är ledsen. Jag är arg. Jag är trött. Jag orkar inte. Jag vill gråta, men kan inte. Jag vill sova, men har inte tid. Jag vill äta godis, men har inget. Bara riskakor hemma, med sourcream&onion-smak. mmm... Jag tror att jag ska försöka glömma flickan med de glittrande ögonen. Vi träffas nästan aldrig. Hur svårt kan det va? När vi träffas är det ju inte ens kul. Så, jag ska försöka dra mig i kragen och komma på fötter igen. Öva på min monolog.

Min kompis ringde. Min fina kompis som jag har känt i nästan fem år nu. Vi brukar skoja om att vi är tvillingar. Fast vi är inte alls lika. När jag är ledsen brukar hon skicka fina sms till mig för att jag ska må bättre. Det hjälper. Och nu ringde hon, väldigt lägligt. Hon vet inte att jag är homosexuell. Jag sa det på skoj en gång och hon tog det så mycket som ett skämt att jag inte vågar säga det. Men jag har sagt det till hennes syster. Borde verkligen säga det. Kanske idag. Hon frågade om jag ville fika, eller ses eller nåt. Jag sa att jag måste öva på min monolog, men hon lät så ynklig så att jag sa att vi kanske kunde fika ändå. Tillslut blev det att jag skulle komma dit ikväll och äta. Vi är lika för att vi båda två gör alldeles för mycket saker. Så att vi blir helt gråtfärdiga. Det är inte bra. Vi funderar på att göra ett teaterprojekt i sommar, vi och hennes syster. Det var förresten hon som hade premiär igår, min tvilling. Så hon borde vara helt slut.

Det är konstigt det här med hur man mår. Igår var jag glad som en lärka. solen sken och de japanska körsbärsträden blomstrade. Idag känner jag mig som en säck potatis, eller någonting som inte rör sig särskilt mycket. Vad fort det kan gå. Att ändra på humöret.

En fantastisk sak med kompisar är att de inte bryr sig om hur man ser ut. Man kan sätta på sig vad som helst, och man är fortfarande en kompis. Det är så skönt. Tänk om alla var ens kompisar! Då skulle världen bli sådär bra och trevlig som jag vill att den ska va. För riktiga komppisar bryr sig ju inte om man har en pojk- eller flickvän heller.

Egentligen borde jag vara officiellt homosexuell nu. Nästan alla mina nära vänner vet. Det är typ sex-sju stycken. Har inte tänkt på det förrut. Dessutom är det några andra som vet också, typ hon med de glittrande ögonen och hennes tjej, och några kompisar till dem. Mamma vet. Pappa har jag inte sagt det till, men jag har varit inne på brudens blogg så mycket och på senaste tiden har han varit lite försiktigare med sina fördomsfulla bög-uttalanden. "Alla borde få vara som de vill" har han sagt. Han kanske vet. Jag skrev "Jag vill ha en flickvän" i en faktisk gästbok (dvs. inte nånting sajberspacebaserat) på ett kultur-arr vi hade med vår lilla ideela kulturförening. Jag skrev det när alla hade gått hem och tänkte inte så mycket på det. Men vid nästa arr tar vår ordförande förstås fram boken och ber alla att skriva. Jag avlägsnar mig diskret medan mina skolkamrater bläddrar i den. När jag återkommer senare tycker jag mig se en frågande blick hos dem. Kanske inbillar jag mig. Anna säger att det var roligt det jag hade skrivit. Jag säger något om att jag vet inte det var så sent jag var så trött och börjar ursäkta mig. Hon abryter som tur är och säger att nej, det var inget fel på det.
Igår i skolan kommer en man, som jobbar på det ungdomens hus vi brukar ha som lokal för våra arrangemang, fram till mig. Han säger att det var väldigt bra det jag skrivit i gästboken. Jag förstår först inte alls vad han menar, men efter att han har förklarat vilken gästbok han pratar om förstår jag. Då blir jag istället förvånad över hans kommentar. Vad menar han? Varför har han läst i den? Vad var det som var bra? Att jag skrev flickvän istället för pojkvän? Varför det?

Jag är inte som bruden. Jag skriver inte genomtänkt och begrundat om specifika ämnen (okej, hon kanske inte gör det heller, jag vet verkligen inte, men utifrån det jag läst känns det så.) Jag skriver för att bli av med saker. Fast vissa saker måste man formulera med ljud också, innan man kan släppa taget. Men det är skönt att skriva. Det finns så mycket att skriva om. En sak jag tänkte på idag, tillexempel; Ibland tänker jag inte. Ibland kommer jag på mig själv med att inte tänka på något. Jag trodde att man gjorde det hela tiden, utan att tänka på det... höhö.

En annan sak är alla dessa relationer folk pratar om. En tjej som blir kär i en man med fru och barn och inleder nån slags sms-relation med honom. Sen skiljer han sig och bjuder hem henne till sig. Jag tror aldrig att hon gick dit. Jag hoppas det. Hon är 18 år och han är en vuxen människa. En annan trevlig person är en kille i min klass som, i mina ögon, utnyttjat min kompis sexuellt. Tvingat sig på henne. Hon vill inte anmäla, säger att hon inte sa emot. Jag vet inte vad jag ska göra.

Kanske anklagas män för lätt nuförtiden. Kanske inte.

Ha en fortsatt trevlig eftermiddag och kväll!