Semester.

I denna långa tid av ingenting ska jag åka iväg på semester. Det ska bli väldigt skönt. Mamma och lillebror och jag far iväg till Grekland, en hel vceka. Ingen kontakt med omvärlden. Ingen telefon. Inga människor som man känner. Ingen tv. Inget internet. Kanske böcker. Jag tror inte att jag tycker så mycket om att sola, det är mycket mysigare att läsa i skuggan, så så får det bli. Då gäller det bara att ta med rätt böcker.

Det känns så dumt att skriva. Vet inte vad jag ska skriva. Brukar tänka på saker att skriva om när jag pratar med kompisar, men sen känns det dumt att skriva om det.

Jag behöver i alla fall inte bry mig om några relationer på en hel vecka. Yej!

Att hitta en blogg.

Den här bloggen har blivvit lite som min dagbok, fast roligare, för det är roligare att skriva när man vet att någon läser det man skriver. Men det är inte så roligt att skriva om man vet att människor i ens faktiska liv läser det man skriver och blir ledsna. Ord betyde inte mer för att de är nedskrivna. Eller för att de finns på en hemsida i sajberspejs. Det är bara ord. Ibland överdriver jag. Ibland fantiserar jag iväg. Det händer oftare när jag skriver än när jag pratar. Jag är mer tillåtande när jag skriver. Jag tillåter mig själv att inte tänka, bara skriva. Då blir det som det blir. Jag ämnar inte att såra någon. Men ibland vill jag göra någon glad. Jag tycker att det är svårt att säga: Vad glad jag blev av att se dig, eller Nu känner jag mig lycklig, eller Jag tycker verkligen om dig. Det är så mycket enklare att skriva det. Så det gör jag. Jag skriver det. Därför blir min värld lite konstig. Kanske tror vissa att jag inte är förmögen att förmedla såna känslor "IRL", så att säga. Kanske är det sant. Hur som helst bör ingen ta det jag skriver på för stort allvar. Det är bara ord. De går att stryka över, sudda ut, ersätta eller ta tillbaka. De är inte eviga. Mina ord är inte eviga. Inte de jag skriver i min blogg, och inte de jag skriver någon annanstans. De är en beskrivning av mina känslor. De är det medel jag använder för at beskriva vad som händer inom mig, vad som händer utanför mig och vad som händer...överallt.

Tillägnat dig som hittat min blogg och blivit ledsen, eller förvånad, över någonting jag skrivit för att jag inte har sagt eller berättat det för dig. (Jag hade gjort det, i sinom tid.)